Saknar
Det gör ont, men jag försöker inte att tänka på det.
Jag är van numera. Jag vet att ni inte finns här så på ett sätt så blir det som om ni inte finns.
Jag vill träffa er varje vecka, jag vill träffa er varje helg.. Men det går inte.
Ni finns allt för långt bort.
Det som sårar mig så himla mkt är att jag inte ens kan följa med o träffa er. Jag jobbar.
Hur roligt känns det då, när vi kanske bara ses max 2 gånger om året.
Den lilla flickan växer allt för fort. Alldeles för fort.
Nyss var hon den lilla flickan som gick runt på sina ostadiga ben. Nu är hon en vild liten tös har man fått höra om man lyssnar på dom som träffa henne senast.
Hon kan tydligen gnägga som en häst. Jag vill oxå träffa henne!
Saknar o gå runt o leka med henne. Även fast det kan vara jobbigt o höra hennes gnäll så saknar jag den lilla flickan som för några månader sen var så ledsen för att hon inte kunde sova, hon fick då istället komma upp till pappan sin, mig o sin farmor där hon fick lite kex för att hon skulle lugna ner sig.
Sakta så hasar hon sig fram mot mig o ska ge mig ett av kexen. Ett väldigt starkt o berörande ögonblick för mig. Jag var den enda som fick hennes kex och trots att hon inte träffar oss speciellt ofta så var det som om hon kände att vi var släkt och att vi hörde ihop.
Älskar er Robin, Ingvild och Tuva.
Jag är van numera. Jag vet att ni inte finns här så på ett sätt så blir det som om ni inte finns.
Jag vill träffa er varje vecka, jag vill träffa er varje helg.. Men det går inte.
Ni finns allt för långt bort.
Det som sårar mig så himla mkt är att jag inte ens kan följa med o träffa er. Jag jobbar.
Hur roligt känns det då, när vi kanske bara ses max 2 gånger om året.
Den lilla flickan växer allt för fort. Alldeles för fort.
Nyss var hon den lilla flickan som gick runt på sina ostadiga ben. Nu är hon en vild liten tös har man fått höra om man lyssnar på dom som träffa henne senast.
Hon kan tydligen gnägga som en häst. Jag vill oxå träffa henne!
Saknar o gå runt o leka med henne. Även fast det kan vara jobbigt o höra hennes gnäll så saknar jag den lilla flickan som för några månader sen var så ledsen för att hon inte kunde sova, hon fick då istället komma upp till pappan sin, mig o sin farmor där hon fick lite kex för att hon skulle lugna ner sig.
Sakta så hasar hon sig fram mot mig o ska ge mig ett av kexen. Ett väldigt starkt o berörande ögonblick för mig. Jag var den enda som fick hennes kex och trots att hon inte träffar oss speciellt ofta så var det som om hon kände att vi var släkt och att vi hörde ihop.
Älskar er Robin, Ingvild och Tuva.
Kommentarer
Trackback
